Promenader och bondgårdar

Trodde jag var död idag när jag vaknade. Eller nej, det trodde jag ju inte. Men jag hoppades.
Felicia fick i alla fall upp mig någon gång på eftermiddagen för hade lovat henne en liten promenix. Inte så liten för övrigt, gick en mil.
På vägen fick vi några nya vänner, de älskade att bli kliade bakom öronen så det var bara för oss att klia på.

Vill också säga att en man på spårvagnen är utklädd till pruttkudde. Finurligt.